Godförmiddag på er fina ni. Har precis ätit frukost (skinksmörgås, yoghurt med banan och allbran + kaffe) i väntan på att badrummet ska bli ledigt. Känns motigare att äta "som vanligt" idag, för jag ska ut och dansa (=även dricka vin) ikväll. Självfallet ska det bli hur kul som helst, annars hade jag inte gjort det, men jag ska inte förneka att det känns.. Svårt. Tungt. Att äta som vanligt, sen on top of allt dra i sig flytande kalorier. Kort sagt känns det så här:

 

Men, det är en bra övning. För jag har alltid "fuskat" (ätit för lite) innnan jag ska ut och kalasa. Inte längre. Idag ska jag äta precis som vanligt (det jag är sugen på) och se vad som händer. Jag har provat den andra varianten (feg(ätaförlite)varianten) som inneburit att jag snabbt blivit trött och opepp under kvällen. Rätt självklart att det blir så med för lite energi i kroppen. Nu ska jag se vad som händer med bra mat i systemet. Och nej. Av en kvälls partaj blir en inte tjock, så funkar det inte. Kroppen kan hantera överskott ett då och då, det är bara bra för förbränningen. Men att äta för lite leder till att kroppen tror det är dags för månader av svält (igen) vilket innebär neddragen förbränning. Onödigt. (Ja, det är kanske sjukt att tänka så här, men ändå. Det hjälper mig på rätt spår.) Sådär. Nu har jag peppat mig själv genom att skriva denna text, dags att ha en kalaslördag. 

 

Godförmiddag på er! Nu är det verkligen höst ute, dagisbarnen springer runt med prickiga mössor och stickade koftor. Fint. Idag tog jag sovmorgon till 9, åt god frukost och klurar nu på vad en ska göra med hårskrället... I övrigt är jag sugen på att ta en promenad i solen, fika nå gott med bästis i eftermiddag och filmmys på kvällen. Kanske blir det så också!

 

Godmorgon fina ni. Följde lillebror till skolan idag, så redan 06:55 ringde klockan. Packa väskan, göra frukost, borsta tänder, hitta kläder+skor+jacka+cykelhjälm. Det är så mycket samtidigt som en själv är trött. Skickar guldstjärnor till alla bra föräldrar där ute. När jag kom hem från den korta (men kalla) cykelturen satt frukost fint. Mjuka mackor (åh, kombon smör + herrgårdsost + keso + gurka = ♥) och varmt kaffe. Gott! Idag har jag inga speciella planer (lite skönt efter två väldigt bra dagar fulla med aktiviteter och vänner, huvudet är rätt trött idag.) Satsar på det vanliga, att äta bra och ta det lugnt. Kanske baka något gott till fikat? Önskar er en fin torsdag. Kram! 

 

Godkväll. Trivs med att mörkret faller kring nio på kvällen (istället för dagsljus hela nätterna.) Att händerna blir kalla när man cyklar (istället för att svettas så solglasögonen glider ner längs näsan.) Att behöva en tjock kofta att svepa omkring sig när man går hemmåt (istället för att den tunnaste klänningen är för varm.) Jag trivs nu när hösten kommer, jag välkomnar den med öppna armar. Jag vill må bra nu. Jag ska må bra nu.

(Självklart finns det faktorer utom min kontroll, men de element jag väl kan bestämma över ska jag se till att göra bra. Äta tillräckligt (viktigt!) sova ordentligt, inte stressa eller oroa mig i onödan, ta en dag i taget, uppskatta det lilla. Ja, ni vet, det vanliga som ändå lätt glöms bort i förmån för annat mindre viktigt.)

 

Jag vaknar svag, utmattad, hungrig, frusen av att iphonens sonar-alarm ringer. Nej, jag som just lyckats somna. Kravlar mig upp ur sängen, vill inte. Äter en minimal frukost som aldrig blir god eller mättande. Klär på mig, packar väskan. Ibland lyxar jag och tar med sockerfria halstabletter som *snacks*. Cyklar till jobbet klockan 06:35 i ett iskallt vinterlandsskap (ja, här är det snö till maj.) Känner varje tramptag bränna i benen och hur kroppen skriker nejnejnej fastän dagen knappt börjat. Trött, ledsen, less. På jobbet är tröttheten dödande, varje sekund en evighet. Efter tre timmar kommer förmiddagsfikat. Dricker nån kopp svart kaffe och ser längtansfullt på när de andra äter mackor/yoghurt/ägg. Hänger inte med i samtalen, hjärnan vill/kan/orkar inte. 2,5 timmar senare är det lunch. Paus. Jag får sitta ner, äntligen. En låda med spenatsoppa, eller tomatsås med nån pastaskurv serveras skållhett från micron för att få lite värme i kroppen. Därefter fortsätter jobbet. Springer mellan de boende, hjälper, lyfter, torkar, bär. Känner mig aldrig tillräcklig, det är tungt och jag är trött. Klockan slår 16:15, jag slutar (äntligen). Cyklar hem och fryser. Duschar. Äter en minimal middag och går ut på en lång promenad i snöregnet, långt bakom nus går min rutt. Jag vet precis hur jag ska gå, jag hatar varje steg. Vill bara lägga mig ner och dö egentligen. Vill inte fortsätta men vill inte komma hem, för det finns ingen mening. När jag kommer hem orkar jag inte prata med min sambo/bästis. Duschar istället kokhett för att få värme. Önskar att det fanns en stol i duschen där, då benen inte orkar bära min tunga kropp. Äter fruktsallad/smörgås och sveper många glas lightsaft i den röda soffan framför nån serie. Alla smaker är samma som igår. Jag är så less, men vågar inte byta. Så jag går och lägger mig. Spelar candycrush nån timma innan jag slutligen somnar. Det är svårt när kroppen skriker efter energi. De värsta nätterna drömmer jag om mat i enorma mängder och vaknar panikslagen. Varje dag är densamma. Och varje natt somnar jag fasandes inför morgondagen. Då allt börjar om. En mardröm jag inte kan vakna upp från.

 

Åh. Jag hade glömt allt, fast det var så nyss. Hur dåligt jag mådde. Hur jag plågade mig själv, helt utan aledning? Jag vet inte varför jag gjorde så mot mig själv, men jag vet att jag aldrig ska göra det igen. Inte en gång till, för det finns ingen lycka i svält. (Kan jag få banka in det i mitt huvud?!) Bara tragedi, olycka, trötthet, ensamhet, ledsamhet. Att benen, magen, armarna, hela kroppen, blir smalare slutar spela roll. Det duger inte, för det finns ingen återvändo. Det går inte att bryta.Att spendera endast en dag av alla dagar vi har fått här i livet på svält och ätstörningar är för mycket. Att spendera flera månader, år, är ofattbart dumt. Bortkastat. År jag aldrig får tillbaka. Jag kommer aldrig gå tillbaka till det lidandet. Aldrig.

 

Istället accepterar jag min kropp, jag tar hand om den. Och en dag i framtiden ska vi bli bästa vänner. För jag har bara en kropp, som endast är min, och den ska jag kunna älska. Jag hoppas ni väljer att ta hand om era kroppar också. Det är vi alla värda. Låt inte samhället/media/tankar få dig att tro att det är något fel på dig, det är ideal och kroppsbilder som är sjuka. Inte du och din kropp. Och avslutningsvis, en bra grej; Din kropp är bara din kropp. Den får se ut precis som du vill. Men, kasta inte bort livet på att plåga din kropp. Det känns jävligt onödigt. Ha en fin onsdag nu. Själv ska jag luncha med bästa vänner. Kram!

 

 

 

 

Godmorgon. Sitter och äter (eller ja, åt) smoothiefrukost. Jag har svårt att få till bra smoothies?! Antingen blir det för mycket yoghurt (för lös) eller för mycket banan (för fast) men idag mina vänner tror jag att jag kom på hemligheten, och den stavas frysta bananbitar. Bra konsistens och inte heller för mycket banansmak. Tips tips! Idag ska en lägenhet städas grundligt och mina tankar kretsar kring (lol) den ångest jag känner över hur lite jag rört på mig de senaste dagarna... Men en biter ihop och hoppas på bättre tider. Liksom, går jag ut på långpromenader blir jag inte fri i tankarna, då lever tvång och kompensation kvar i huvudet. Så därför → Ingen träning.← Fast det ger ångesten från h.vetet nu, blir det bättre sen. Ångesten varar inte för evigt. Så jag håller fast och andas djupt. Sysselsätter mig med att sortera kläder, sy och andra stillsamma aktiviteter. 

 

Lite iphonebilder från sommaren, som nu börjar nå sitt slut. Lite sorligt kanske, men faktiskt så känns det jävulskt skönt att lämna denna skitsommar bakom sig. Har varit en sån där sommar (lol låter som jag gjort detta 10000 gånger, det har jag inte. Bara två) då jag lurat mig själv att jag hållit på att bli "frisk". Fast jag ätit för lite och promenerat för mycket. Vilket har inneburit att jag varit livlös, trött, svag, ångestfull, depp, opepp exakt hela sommaren. Inget jag vill/kommer göra om igen. För ungefär två veckor sedan satte mina föräldrar ned foten (tack) och nu äter jag faktiskt jävligt bra. På riktigt. Har insett att jag bara är jag som skadas av att inte äta. Det löser inga problem och gör mig inte stark -utan svag. Stark är inte den som håller svar vid en sjukdom, nej. Den vägen är enkel. Den som är stark är den som kan lämna sin ätstörning och vågar bli fri(sk). 

Så.Höst. Nystart. Må bra. Ta hand om mig själv. Orka leva. Ge fan i allt vad ätstörningar heter.

Ja, ungefär så ser planen ut. Låter rätt strålande, inte sant? Kram på er!

God förmiddag på er fina. Försöker sova bort förkylning och huvudvärk → dagarna består av vila och mat däremellan. Stora mängder yoghurt (fullfet vaniljyoghurt är MuMs) med frysta jordgubbar. Och så smoothies/milkshakes med vaniljglass. Som näringsdryck fast mycket godare ju? Lyckades faktiskt få i mig smörgåsar till frukost idag, för halsen inte gör så ont längre! Efter att ätit nästan bara kallt och flytande hela helgen satt detta finfint. Nu ska jag återgå till HarryPotter, och snart vankas lunch. Matmatmat-helahela-tiden.

 

En av mina bästa åkte iväg ikväll vilket känns tråkigt. Men vi ses igen på fredag, bra bra. Annars motar jag halsontet med Läkerol Giants, äter pannkaka (hElp) med sylt och keso till middag, accepterar att min kropp förändras (det ÄR okej. Jag är BRA. Mellanrummet mellan mina lår är INGET som definerar mig som människa. Ett större mellanrum innebär inte vinst, utan förlust, olycka, sjukdom, inget liv.) och taggar universitetsstarten om nästan bara en vecka. Hur har ni det? Kramar

 

Eftermiddagsfika. Kanske bästa målet på dagen? Brukar variera mellan sötfika och matigt fika. Eller både och, som idag. En mjuk macka och jordgubbsmilkshake. Lyckades nääästan med en frappuccino a la dom på Starbucks! Mixa först standard mjölk, lite vaniljessens och ett par frysta jordgubbar. Släng därefter ner glass och mixa ett en slät dryck. Häll upp i ett glas och voila! gOtT!

Tycker att det kan bli lite mycket för magen med bara sötmellis, får nästan ont i magen/blir illamående av det. Så tycker det är bäst att grunda med något matigare som en smörgås, då blir magen glad och likaså själen av en god *shake*!  

Ligger i sängen och vilar. Läser världens bästa bok (Harry) och peppar lunch -idag på egen hand. Då jag är förkyld kunde jag inte följa med på utflykt till havet, så istället ska jag klara två måltider (lunch & mellis) ensam. Men det kommer gå bra! Jag vet att jag absolut inte vinner något på att hoppa över/fuska/äta för lite mat. Det enda som detta resulterar i är att kroppen tror att det är dags för månader av svält igen = drar ned förbränningen. Och det vill en ju inte. (Nej, inte helt frisk att tänka på detta vis, men om det peppar och får mig att äta bra, tycker jag att det är okej. Iallafall just nu.) 

 

God söndagsmorgon på er. Vilken fantastisk höstdag det är idag; frukt &nötbröd bakas i ugnen och utanför fönstret krattar folk i gräsmattorna. Fint! Slurplar kaffe och hoppas på att piggna till en aning. Är rätt förkyld, huvudet dunkar och näsan är täppt men med lite alvedon i kroppen ska nog dagen gå vägen! Tog sovmorgon till 9 idag, sedan frukost. Kom ihåg att det är viktigt att äta även fast man är sjuk, hur ska kroppen annars orka reparera sig från förkylningen? Dagen ska bestå av mycket vila så en blir frisk. Ha en fin söndag ♥  

God eftermiddag. Kämpar på i vanlig (hög) takt. Försöker ta till vara på dagarna som är kvar innan universitetet börjar igen. Lunchade på stan med en fin, och tog senare en promenad. Bra fredagssysslor. Ikväll orkar jag inte dricka vin och lyssna på musik fast jag kanske borde. Vet inte riktigt. Men om kroppen skriker "Nej" av trötthet, är det rätt att göra det ändå?! Jag vet varken in eller ut ibland... Men! Nu tänker jag inte grubbla. Nej. Det kommer fler chanser, när kroppen reparerats sig lite mera. En kropp som fått svälta i åtta år kan inte läka på två veckor. Det måste få ta sin tid. Tålamod är den största av dygder, som morfar säger. Puss!

Godmorgon. Precis ätit grötfrukost (åh. Får kaffe vara så. gott. på morgonkvisten?) och ska nu sortera kläder. Därefter väntar städning av rummet, renbäddning och allt det där ni vet, följt av hårfärgning (äntligen!!) Min utväxt är är ljusare (och mer råttfärgad??) är längderna som är färgade i färgen "caramelbrownie". HeHe. Kan ha valt denna färg mest på grund av namnet ja... Hur som ser det inte speciellt fagert ut att ha en rand på huvudet, ser ut ungefär som att min bena är enorm!

 

Återigen, godkväll. Måste börja med att skryta lite över att jag klarade av ett sent kvällis -igen! Vaniljyoghurt med special K red berries, samt ett plommon. Det "lade sig som bomull i magen", för att citera min mormor. Det är ibland lite svårt att äta när magen inte är hungrig, men jag vet att just nu kan jag inte lyssna på mina hunger och mättnadskänslor. Inte just nu. För att inte äta kvällsmål ger mig en massa knäppa tankar. Det triggar nå så jävulskt. Jag ska bli 100% fri, och när jag är där kan jag låta bli att äta på kvällen om jag är mätt och belåten ändå. Andra kvällar kan jag äta två kvällsmål. Men för att nå dit måste jag först göra detta. Jag måste äta regelbundet, tillräckligt och nå min normalvikt. Där höft-, bröst- och revben inte sylvasst sticker ut. Det är sjukdomen som vill se ut så, inte jag. Yada yada yada, vad jag pratar. Har iallafall haft en fin kväll med en fin person idag. (Det är slutfunderat nu. Jag gillar honom. Jag tycker om hans hand på min rygg. Jag tycker om hans leende och hans röst. Jag tycker om när hans namn dyker upp på skype och jag tycker om när vi är tillsammans. För det känns så naturligt, så rätt. Jag kan vara mig själv och ingen annan.) 

 

Godafton. Det är något fantastiskt med att äta tillräckligt med mat. Man blir lugn i hela kroppen, nöjd, tillfreds, ja, till och med lycklig. Att få äta god mat och därigenom få känna denna ro fylla kroppen är värt att lämna en ohälsosam vikt för. Känslan jag har kännt nu på slutet är så fantastisk. En pepp på livet, en tro på livet, en vilja på livet, återvänder till mig. Känslor jag trodde inte fanns inom mig längre. Skratt, lugn, trygghet. Så underbart.

Att inte behöva somna hungrig, att inte behöva vakna utmattad. Att inte behöva titta på klockan och vänta vänta vänta på att äntligen få äta den där mackan/kanelkeson/salladen. Att inte behöva fylla kroppen med lightläsk när den egentligen skriker efter energi bara för att bli mätt. Att inte behöva ljuga "jag har redan ätit", att inte behöva längta efter att dagen ska nå sitt slut, att inte behöva tvinga sig själv ut på långa promenader i regnet. Att inte behöva gå emot sin kropp längre. Åh. Det känns underbart. Det är som att hela mitt väsen hurrar Äntligen. Kriget är över. Och det är det ju. Kriget. Jag har slutit fred med min kropp, vi är ett team nu. Huvudet och kroppen är ett, båda måste sammarbeta för att må bra. Jag tänker ta hand om min kropp, för det ger så mycket åter. Så många underbara känslor, sån energi och en sådan tygghet. Jag välkomnar allt detta med öppna armar. För ja, äntligen.

 

Ps. Nu låter det kanske som att jag blivit perfekt och felfri. Det är inte så jag menar, för jag är inte perfekt, och en sån bild vill jag inte skapa. Jag har mina brister (som att jag är tjurig och lättirriterad) mina dippar då allt är fel, ett hår som är tovigt och en mage som inte är *flat*. Jag har dagar då jag inte är peppad. Men håll i er för nu kommer det bästa: Det är okej. Jag duger så jävla mycket ändå, utan att vara "perfekt". Grejen är att ingen kan vara supermannen som gör allt. Då tar man kol på sig själv i kampen att försöka uppnå perfektion (provat många gånger, samma resultat varje gång.) Det jag menar är bara att genom att äta bra mat och att ta väl hand om sin kropp orkar man känna allt det fina. Pepp, glädje, trygghet, hopp, kärlek, lycka. Jag orkar uppskatta alla små vardagsting jag tidigare tog för givet.  Det fanns ingen tid för detta tillsammans med anorexin. Där fanns bara oro, ångest, sorg, trötthet, depp. 

God förmiddag. Vaken redan kl 06.41 idag, rekord på en lång tid. Gjorde en snabbpiff (innebär för den intresserade: tog på mig bästa TMNT-tröjan och fyllde i ögonbrynen) åt sedan en god frukost (för den intresserad bestod denna av: mjuk macka, vaniljyoghurt med flingor och hallon samt kaffelatte) Sedan iväg på skoluppstart, som var väldigt trevlig. Nu väntar vila -herre hur kan en vara trött precis hela tiden?!

Min plan var att vara fullt återställd till skolstarten (idag) men så funkar det inte riktigt, inser jag nu. Saker måste få ta sin tid, men jäklar, jag är verkligen på G nu. Peppar med att tänka "jag är fin" när jag möter spegelbilden och positiva tankar. Med bra mat i magen och ett positivt tänk tror jag att det mesta går att lösa, iallafall för min del. Nä. Nu ska här läsas Mr. P. Pussar

 

Godkväll fina ni, nu ska ni få höra. Klockan 22.15 ikväll intog jag kvällsfika i form av en fullt normalstor bit (inte en bit som är så tunn att den ej kan stå upprätt) amerikansk chokladtårta. En sån där saftig, krämig, chokladig dröm. Så. Gott. Dessutom blir man icket fet av att äta mat efter klockan xx (för såvitt jag vet dör ej kroppen nattetid?)

 

Jag orkar faktiskt inte vara ätstörd längre. Jag orkar inte bry mig. Nu ska jag istället ta hand om min kropp och själ på bästa vis jag kan. Känns som en fräsch omväxling! Hoppas ni haft en fin söndag, själv har den spenderats med att baka (chokladtårtan) umgås med familjen <3 och med en pojke. (Grubblar nu på vad man gör när en person tycker om en ca tio gånger mer än vad jag själv känner för den personen? För, jag tycker ju om honom, absolut. Men... Inte lika mycket? Jag vet inte om jag vill eller inte? Säger jag ja känns det tokigt men säger jag nej kommer jag ångra mig bittert. #livet Men ska inte klaga. Har det bra i övrigt.)

Har ju slutat med läsk, men eftersom det ändå är lördag och allt idag *unnade* (lol) jag mig en Loka. Med chokladmilkshake-smak. Och den var god! Smakade ungefär som oboy-vatten?! Sjukt oväntad smak men ändå himla gott! Tips tips

Precis som jag skrev igår. Dags att skruva upp volymen på livet en smula, först ut blir att ta tag i maten ordentligt. Slut på mesandet liksom. Så denna vecka är mina "utmaningar" (hehe tycker det låter så löjligt men låt gå ändå) att 1. inte motionera (utom kanske nån minipromenad/kort cykeltur) och att 2. äta bra, dvs sjukhusets gamla matschema-bra. Igår klarade jag bra. Utmanade till och med med några nävar chips på kvällen hallå?! Fan vad grym jag är! Pepp! 

Godmorgon. Har ni också regn idag? Jag sitter och äter frukost samtidigt som regnet vräker ned utanför fönstret. I ärlighetens namn var frukosten riktigt motig, jag var så mätt sen gårdagens matintag, men vet att jag inte ska/kan/bör lyssna på min mage just nu. Tyvärr blir det tokigt då. Så mjuka mackor med smör, ost, keso, gurka och ett plommon samt kaffe intogs. Det var gott, ångesten struntar jag i.

Idag är jag planlös. Mina vänner jobbar och jag som är sjukskriven får väl roa mig bäst jag vill. Planerna ligger på att mota ångesten och äta bra. Kanske måla någlarna, göra en inpackning och sånt. Ta hand om mig själv lite extra. På återseende, kram

 

   

Hej fina. Idag skiner solen och jag har skött maten så bra. Nu jävlar liksom. Ska sluta äta mig mätt på lightläsk/saft/läkerol. Extremt onödigt för plånbok likväl som för kroppen (tänder, sämre förbränning, ökad risk för cancer etc.) Visst att ett glas är okej nångång ibland, men inte extrema mängder varje dag. Så blir man ju inte frisk! Dessutom ska jag jobba på att gå upp nått kilo i vikt, för då kommer kanske energin tillbaka? Värt att prova, för att ständigt känna sig tröttare än tröttast är rätt så... utmattande? Och tråkigt -jag orkar ju inget. Jag tänker inte slösa bort mer av livet, pepp pepp pepp, nu ska jag bli frisk. Jag ska leva. Och njuta av livet, det ska inte vara någon pina ju?! Puss till er fina

 

Godmorgon. Tog mig upp redan 10.20 idag (wopwop rekord!) Tänker försöja njuta fullt ut av de sista lediga dagarna innan skolan drar igång -vilket känns så spännande och peppat. Lite nervöst också. Har precis avnjutit frukost, mumsigt! Nu hoppas jag att ni alla får en strålande dag, själv ska jag ut i solskenet. Puss och kram 

Godmorgon. Min dygnsrytm är ju litesisådär för tillfället, sover alltid till 11 om inte längre. Innan skolan börjar måste jag ha vänt tillbaka detta. Jaja, jag avnjöt precis frukost, (lite torra) mackor med smör, keso, ost och gurka. Mums! Till detta en megakopp kaffe, för idag är jag inte bakis och kan njuta av livets dryck igen ♥ Dagen är nästan som alltid oplanerad, tänkte kanske färga utväxten (måste alltså hitta den rätta färgen vilket är svårt för den finns på ca 1 av 100 affärer och glömmer alltid vilken affär det är (lol detta är absolut inte allmänt intresse, förlåt!!)) och promenera i solskenet med musik. ÅH. Bästa som finns. Blir så pepp av det? Hur som, idag gör jag till en bra dag. En strålande dag. Och om fyra dagar kommer en mycket bra person hem! Puss och kram

Hej igen. Länge sen nu, har saknat inspiration till att skriva. Orden har inte funnits där, men ändå har livet rullat på. Fint i sin enkelhet. Har varit glad, dansat på krogen (på tok för full, men skoj ändå!) ätit mjukglass, skypat, gått på marknad, bakat syltkakor, varit arg och ledsen, spelat dataspel hela nätterna, tänkt bort ångesten, sovit, prommenerat, solat. Lite sånt ni vet. Idag har jag varit bakis för första gången på säkert tvåochenhalv vecka. Inte superhärligt, men hade en rolig kväll som sagt. Tackar för sängen min, iskall cocacola och salt. Och nu är jag så himla himla trött. Sov inte många timmar förra natten, så har väl en del sömn att ta igen. Godnatt ♥ 

 

God onsdagsmorgon fina. Förlåt att uppdateringen blivit lite sisådär nu de senaste dagarna, har haft tankarna lite långt borta bara. Tänkte nu ge mig på ett "riktigt" blogginlägg (vad nu det är?).

Senaste dagarna: solat, träffat vänner, promenerat, lagat goda middagar, skypat minst halva nätterna. Försöker alltid äta bra fast det är jävligt svårt (men egentligen, så grundläggande enkelt?) Dricker på tok för mycket läsk (ej bra) lite alkohol (bra.) Är rastlös och kan inte fokusera på något alls. Imorgon dietistträff. Förhoppningsvis kan denna hjälpa mig. 

 

Orden du skriver får mig att le bakom dataskärmen. "Satan Lovisa. Du får mig att vilja stanna hemma. Att struna i utlandsresan."

Jag kommer sakna dig de 11 (jadå, har redan räknat) dagar du är borta. Dock är det fantastiskt att känna så här. Att längta, att vilja ha nån. Att tycka om nån, att vilja vara nära nån. Att lita på den, att vara trygg hos den.

 

(Givetvis, rädd för att förlora dig när allt är så nytt, så skört. Som de visa säger, man måste våga för att vinna.)

Jag har aldrig känt så här förut. Längtan kommer förgöra mig. Jag kan inte sitta stilla, jag kan inte läsa en bok, jag kan inte fokusera. På annat än dig. Tankarna är långt borta (drömmer), benen rastlösa. Idag är varje sekund är en evighet. För jag vill bara hålla din hand (igen) 

 

Det är så viktigt att minnas allt fint, bra, underbart vi har i livet. Att vara tacksam. Det får mig att må bra, och bli lycklig. Jag är tacksam för så jävla många saker. Här är några, vissa viktigare (viktigast) än andra. 

 

- Mina underbara, snälla, fantastiska, friska föräldrar som alltid finns där för mig.

- Tre yngre syskon som är glada, roliga, snälla och är friska.

- Att det finns så många omkring mig som är snälla och bryr sig om mig

- Sommarvärmen vi har just nu

- Att jag fått växa upp i Sverige, ett land utan krig, svält, konflikter, fattigdom. Ett relativt (som ska bli än mer) jämställt samhälle med gratis utbildning och sjukvård. 

- All kunskap jag har fått/lärt mig. Jag kan läsa, skriva krönikor och noveller, lösa avancerade ekvationer, tala två språk relativt flytande (bortsett från svenska) och har haft bra lärare hela skoltiden

- Att jag fått resa och se så mycket av världen. Redan liksom. 

- Att jag aldrig blivit mobbad, eller mobbat någon. 

- Vännerna jag har. 

- Min kropp som fortfarande kan skratta, smälta mat, tänka, gå, träna, dansa. Att den inte fått några större men efter att tagit en jävla massa skit i 7½ års tid

 

 

Hej bästa ni! Hade en så bra kväll/natt/morgon/dag. Åh, så fint och mysigt och bra. Innefattade bland annat serietittande, skratt och prat, mys, cesarsallad, kramar, trängsel i en smal säng. Vill tillbaka med en gång (men så funkar det inte.)

Nu äter jag gott lunch/mellis då pojkars utbud av kaffe, frukostmat (och toalettartiklar?!) inte är det största. Inte för att det spelar någon som helst roll egentligen. Hade kunnat sova i en hydda utan el om det var med den personen. Så spännande och läskigt att känna så här. Allt på en och samma gång. Det känns bra. Puss!

 

- Vaniljyoghurt (ätes med skivad banan/bär och müsli eller flingor)

- Naturell keso 4% (blä för minikeso)

- Filmjölk -med kanel och blåbärssylt. MuMs!

- Fetaost pga det funkar till allt. I sallad, i biffar, i sås, i gratäng.

- Creme fraich som snabb dipp/sås/salladsdressing

 

- Blåbärscheesecake. No more words needed. 

- Lösgodis. Ja, mer behöver jag nog inte säga?

- Glass i alla former och smaker (kulglass/pinnglass/mjukglass)

- KaFfeEe med mjölk<3

- Coca cola. Livets dryck tillsammans med kaffe.

- 7up (med lime och is)

- Flädersaft

- Rött vin alt strawberry mojito (kan inte bestämma mig. Plus till rödvin för smaken, plus till SM för mindre huvudvärk dagen efter)

 

En solig lördag, hur fint är inte det? Ut och njut av alla dessa D-vitaminer, en vet aldrig hur länge den stannar. Jag har idag styrketränat, ätit världens godaste vegolunch (kikärtsgryta!) och glaserad jordgubbssockerkaka till mellis. Dödsgott. Nu väntar en dusch och lite lagom med piff innan jag åker iväg på äventyr. Jag tror (och hoppas) att kvällen blir kul/bra/fin. 

 

Hej. Dagen har bestått av en lång cykeltur och inget mer. Utom tacomiddag och lite tårtbakning då. Bra dag bortsett från en stress över att få ihop livet med vänner och sånt. Inte det enklaste ibland? Men, nu är det så bra att det bara är det jag väljer ska vara ett problem/stressmoment/whatevah som är det. Simple as that, jag kan alltså välja bort stress/oro/ångest. Det behöver inte finnas, då det bara finns i våra huvuden. 

 

Har ätit lite tokigt idag, vilket stressar mig. Kanske har jag ätit "normalt", ändå ger det ångest. Ni vet, efter lunch tog jag en liten bit sockerkaka och nån minibit kladdkakeruta, vilket upplevdes som en hetsätning i mitt huvud :-):-) Det faktum att jag inte åt något mellanmål spelade som ingen roll. (OBS pga att jag inte var hemma + mätt, inte pga kompensation.) Efter middag drack jag en kopp kaffe och åt några godisbitar. Jag vet att mina "huvudmål" är för små, jag äter ungefär halva portioner till lunch och middag. Det har jag väl alltid gjort, bortsett från tiden jag gått i behandlingar/varit inlagd. Jag tänker att det beror på att jag är mer för sötsaker än mat. Men, det känns ju inte bra. Jag vill nog äta rejält, men vågar inte. Det känns enklare att "spara" in på maten och njuta av sött. Dumma ätstörning. Tro nu inte att det är så att jag äter för lite för vad jag behöver, nejdå. Men jag vet inte om det är ätstörningen som väljer att äta på detta viset, eller jag själv? Hur vet man vad som är rätt och fel i en värld där allt är upp och ned?

 

Godkväll fina ni. Förlåt att uppdateringen blivit så knapp, har haft fullt upp idag. En bra sådan innehållande en cykelutflykt, en god vegetarisk lunch, promenad med en bra vän, släktmiddag (då jag åt tårta till efterrätt!! Heja mig!) filmkväll med vänner och lite dotaspel på det. Bra, bättre, bäst. 

 

Maten får inte sätta stopp för mitt liv längre. Jag vågar nu. Jag tar ett kex, en liten bit kaka, en godis och två rutor choklad "utöver". För att jag vill ha det. Oavsett om det var en, två eller ingen timma sen jag åt sist. För sånt ska inte spela roll. Tider, scheman, mängder ska inte styra ens liv. Mat ska ätas för att orka leva, må bra, skatta, älska, dansa och allt det där andra ni vet. Utan mat orkar vi inte. Vi kanske går runt, visst, men vi lever inte till fullo. Och om vi givits ett liv i just vår kropp, varför fan ska vi då kasta det i soporna?! Varför inte ta tillvara på de stunder vi har, och göra dom till det bästa vi bara kan?

 

Just nu. Det är allt som är givet. Så jag ger upp allt som gör mig olycklig. Jag ger upp att hata mig själv, älta det förflutna och gammal ilska. Det är inte värt det. Istället väljer jag att vara lycklig. Så därför kommer peppande favoritbilder från min "här kommer lyckan för hundar som oss"-mapp ↓