Orden du skriver får mig att le bakom dataskärmen. "Satan Lovisa. Du får mig att vilja stanna hemma. Att struna i utlandsresan."

Jag kommer sakna dig de 11 (jadå, har redan räknat) dagar du är borta. Dock är det fantastiskt att känna så här. Att längta, att vilja ha nån. Att tycka om nån, att vilja vara nära nån. Att lita på den, att vara trygg hos den.

 

(Givetvis, rädd för att förlora dig när allt är så nytt, så skört. Som de visa säger, man måste våga för att vinna.)