Hej på er! Helgen som var blev sisådär (förlåt om jag maler på och bara klagar nu -strunta i att läsa detta isåfall.) Var ju peppad på utgång med mina fina vänner på fredagen, men efter middagen när jag stod och sminkade mig (superpeppad på att dricka vin) kommer huvudvärken of doom. Jag kan inte stå upp och vinglar ihop på golvet. Migrän :-----) = blev bara att stanna hemma.

Vet att jag inte får missa något mål mat för då kommer huvudvärken + ett härligt illamående som ett brev på posten. Ändå händer det ibland (för jag agerar inte alltid smart) men jag försöker lära av mina misstag. Jag behöver energi(socker)påfyllning ca var tredje timma. Annars blir kroppen paj i ungefär ett dygn, då jag orkar ligga i ett kolsvart rum med stängda ögon. Vilket är rätt trist. Hann även med kroppspanik och ångest (precis som resten av veckan) men idag känns det bättre! Jag känner mig rätt pepp igen! Det är nog sant ändå, att det bara handlar om att stå ut, hålla kvar, inte släppa taget. För det finns faktiskt ett slut på tunnelns mörker.

 

Idag förstår jag att spegeln ljuger. Jag har sett en tjock kossa hela veckan och idag ser jag en rätt normal tjej. Hm. Fysiskt omöjligt att diffa så många kilon på 12 timmar →  spegeln och huvudet ljuger. Har läst dessa texter {länk1} {länk2} Tycker dom hjälper litegrand (i första texten är ju delen om *liking your bones* lite dum/triggande så läs med en nypa salt! Men ändå, en del av texten är rätt klokt.) Har förresten massa filmtips på G om nån är peppad? Hoppas ni har en fin måndag, nu måste jag kila. Puss!

 

- ja jag var smalare

Idag är det alltså den *kollar på mobilen* 26:e september och här snöar det. Redan. Känner att vi kommer få en lång vinter... Hur som, godmorgon. Vad ska en skriva? Mina åsikter om Miss Skinny-kampanjen ledd av Frisk&Fri är 1. tack och lov att det inte var "på riktigt". Vore rätt dundermegahemskt. 2. En rätt klumpigt upplagd kampanj då många tog till sig av dess triggande material (liksom hur känns det att läsa "Do you fit in?" när en försöker bli frisk och fri från en ätstörning? Nepp, inte kung.) 3. Bra jobbat att dom verkligen öppnade upp en debatt om ämnet, med fula knep genom att provocera fram den, men kanske är det nödvändigt? Kanske har vi bara sett förbi liknande "snällt genomförda" kampanjer? Vet ej, men en debatt öppnades iallafall. Och det behövs. För ätstörningar är en fruktansvärd sjukdom som vi måste börja förebygga -inte fortsätta göda. Alla måste vi ta vårt ansvar, frisk som sjuk, ung som gammal, risk som fattig, individ som sahälle. Tillsammans kan vi fixa detta. Jag tar mitt ansvar genom att fortsätta kämpa för att bli frisk, även fast det känns förbannat hemskt och jobbigt just nu. För det finns inget alternativ. Och, på tal om att kämpa låt mig tipsa om lite läsvärda bloggar. På engelska (så kanske får ni som mig tillfälle att damma av engelskakunskaperna.) skriver fantastiska eldsjälar om varför det inte är farligt att äta sent på kvällen, om de olika faserna genom "recovery", om hur många kalorieren frisk kropp egentligen behöver (nyfiken? klicka) om extrem hunger, om "trivselvikt" och en massa mer. Läs ↓

 

http://www.youreatopia.com 

 

Jag tänker inte ljuga, det är jobbigt just nu. Det är väl just nu ens verkliga styrka och vilja sätts på prov. För jag vill mer än någonting, och jag kan, bli frisk. Därför vägrar jag ge upp trots att allt är tyngre än nånsin. Jag ger fan i rösterna som skriker hur tjock jag blivit och blir, jag andas djupt och tänker på allt jag är tacksam för i livet, jag ler på bilder istället för att vrida mig som en mask i hopp om att se smalast möjligt ut (lol?) Jag tänker på allt jag orkar och all fysisk smärta jag slipper nu, när jag ser på bilder hur min kropp blivit större. Ja. Det må vara tungt, men hey, det kommer vara värt det. Det vet jag. Jag vill och kan så mycket mer än att vara sjuk i en ätstörning. Jag vägrar kasta bort mitt liv på en sjukdom. Nejnejnej. Kloka personer runt omkring mig har sagt eller skrivit:

"det finns så många saker som är viktigare än vikten"

"det finns inget som heter 'att äta utöver' "

"du är född med egenskaper till att utföra stordåd, kasta inte bort dom på den här sjukdomen"

"du är starkare än samhällets sjuka sjuka ideal".

Några bra och kloka saker jag fått sagt till mig själv på slutet. Jag håller fast vid dessa och upprepar dom om och om igen. För jag ska vinna.

 

Förlåt förlåt att det ekat tyst här. Fick en dunderförkylning, då huden brinner och ömmar bara man nuddar i den, då huvudet dunkar varje sekund, då halsen blir riven av tusen kvinar när man sväljer. Kan säga att en upplevt roligare dagar. Helgens planer på utgång blev inget av, inte heller kompisfilmmys. Orkade dock att träffa en finis ikväll, såg ett stört avsnitt GoT (red wedding. så. galet.) och myste lite. Bra. Känns skönt med en ny vecka. Jag behöver en nystart. Har haft ett storbråk med mamma som jag tänker lägga bakom mig nu. Orkar inte bråka/skrika/skälla/vara arg/sur längre, det blir så tråkigt, och är även rätt onödigt och omoget. Så du nya sista septembervecka, jag välkomnar dig. Nu gör vi rätt och har det bra va? 

 

Hej igen. Är som sagt dunderförkyld så orkar inte mycket. Därav dålig bloggning men återkommer med vettigare saker att säga när en är frisk. Hoppas ni mår bra, kram! ♥

 

Godmorgon på er! Har precis ätit frukost -mjuk skinksmörgås, vaniljyoghurt med blåbär och AllBran samt några koppar kaffe. Vaknade med en täppt näsa och halsont så kall yoghurt satt redigt fint. Idag ska en kanske ut på stan för att spendera nå slantar (trots att en borde hålla i dessa) och vila bort förkylningen. Hur har ni det?

 

Att känna glädje inom sig igen. Att vilja le och skratta, att inte bara tvinga sig till det. Att vara peppad, obekymrad, fylld av energi. Att uppskatta utfykter med vänner och släktbesök. Att inte blossa upp rosenrasande över minsta bagatell. Att vilja leva. Här och nu känns det värt allt. Det är värt allt. Livet handlar om mer än vikt, motion, "nyttig" mat och kalorier. Kanske har jag förstått det till slut. 

Hej. Jag hopas ni haft en fin helg. Jag har haft det toppen! Umgåts med fina vänner och släkt, strosat på stan, fikat på NK, grillat till lördagsmiddagen. Åh. Så bra jag haft det. Och igår var jag ute med vännerna, träffade många jag inte sett på lång tid och drack billigt tetravin. Sen köade vi i drygt en halvtimme för att sedan smita in bakvägen (gratis!) och dansa sönder i några timmar. Så så kul kväll. Helt klart värt att vara både bakisslö och bakishungrig idag. Hade tänkt städa iordning min vind men det kommer icket att hända -ska sova istället minsann. Puss på er!

 

Idag är det veckans bästa dag!! ♥ Fredag ♥ Jag har hunnit med att träffat fina vänner och en kusin, baka en matpaj (som en just åt till middag) och äta morotskaka. Bra dag så långt. Ha en bra kväll. Puss!

 

Vill bara säga godnatt till er. Hoppas ni haft en fin torsdag. Själv har jag haft en strålande sådan, som avslutades med att godis, popcorn, chips, hallonsaft och glass åkte ner i magen framför Ironman3 med mina finaste bästa vänner. Ångst det vägrar jag pga så fantastiskt att få vara tillsammans med dessa människor igen. Som jag saknat dom. Livet <3

Godmorgon! Variera frukostar jag sa, variera frukostar jag gjort. Idag en roastad macka med favoritkombon smör, skinka, keso och gurka, samt en tallrik vaniljyoghurt med müsli och blåbär. Plus kaffe. MmmmMMmmmMmm. Satt fint i magen ♥ Nu ska jag göra mig iordning, sen väntar en eftermiddag på stan med farmor följt av filmkväll. Pepp! Ha en fin torsdag. 

Godkväll. Såg precis klart en av favoritfilmerna, Sweet home Alabama. Åh. Den är så himla mysig och fin. Annars händer det inte mycket i livet. Det rullar på, jag tror det går framåt. Även om det är svårt att märka framstegen är jag säker på att de finns. Jag låter bli att stenhårt kontrollera mängden smör på mackorna, eller mjölken i kaffet. Eller tjockleken på ostskivorna. Ja. Släpper kontrollen, sakta men säkert.

Men ett problem jag har är det här med mättnad. Eller ja, både hunger och mättnadskäslor, dessa kommer som lite hipp som happ. Efter en minimiddag blir jag proppmätt. Magen är full, inte bara något i huvudet. Men en halvtimme senare är jag vrålhungrig igen. Inte konstigt egentlige med en magsäck som krympt ihop samtidigt som kroppen behöver mycket energi hela hela tiden. För att reparera allt den gått miste om under så lång tid. Men det är tungt. Att äta så mycket, så ofta. Jag tror att det är rätt det jag gör, för äter jag inte så är det enda jag vill ha/tänker på matmatmat tills nästa gång jag äter. Och så ska man ju icket ha det som frisk. Men ändå, det slår runt i huvudet av att behöva gå emot. Hela tiden. Aldrig vila. Ständigt tänka, argumentera, förklara. I huvudet. Åh. Jag vill bara bli fri. Nu (eller ja, helst igår.) 

Godafton. Det blir mörkt snabbt på kvällarna, men var är höstkylan? Den som alltid smyger sig på i september, den som lämnar frost på marken, rökig andedräkt i luften och halsdukar virade dubbla varv runt halsen? Inte för att jag klagar egentligen, men nog vore det mysigt att få krypa upp i soffan med en filt och favoritkoppen fylld med te/kaffe/choklad, istället för att svettas iklädd tshirt och leggings när man krattar löv i gassande solsken? Jaja. Kylan kommer ju tids nog, hehe, den har vi aldrig ont om ju!

Har haft en helt okej måndag. Bäst var att få träffa min fina på kvällen och se favoritserien. Bara fyra episoder kvar nu innan säsongsfinalen. Galet spännande (pratar såklart om GoT) Detta följs av en olidlig väntan på season 4.. Nu äter jag vaniljfil toppat med allbran, russin och kanel. Smarr. Ja, en ska äta kvällsmål även om en känn sig proppmätt. Så är det bara för tillfället. Amen. Nä men nu ska jag kanske plocka fram HPboken en sväng innan man somnar.  

 

Godmorgon. Ny vecka, och inte vilken som helst utan nr.37 vilket innebär att ishallarna öppnar igen! Äntligen. Jag har precis ätit frukost, mjuka mackor med skink/ost, keso och paprika, nån kopp kaffe och ett äpple. Känner att det är hög tid att införa lite variation i frukosten igen. Blivit samma bröd, pålägg osv många dagar på raken nu. Inte för att det är något fel i det egentligen, men är rädd att fastna i en "tygghet". Lätt hänt för min del att vissa måltider blir *säkra*, och andra inte. Så därför är veckans "utmaning" att variera frukosten. Yoghurt, müsli, toast, oboy, smoothie etc.. (Det faktum att detta ger mig ångest är bra, då vet jag att det behövs göras!) Har nån förslag på fler utmaningar så shoot! Är sugen på att testa min styrka men huvudet levererar inte mycket inspiration för tillfället.. Jaja, nu kan en inte sitta kvar här längre. Solen skiner och det måste tas tillvara på.  

 

Godkväll fina! Har ingen söndagsångest ikväll men däremot ångest över de karameller jag åt för ungefär en timma sen. MMmmMMmmMMm. Härligt härligt. MMuuummmmmms. På riktigt, hur förbannat irriterande är det att tankarna inte kan sluta fokusera på att räkna de kalorier jag stoppade i mig "utöver"?! Att tankarna inte slutar skrika att jag kommer fortsätta äta lösgodis utöver varje kväll och bli överviktig? Att jag inte slutar intala mig själv att jag är en idiot som förstör min hälsa? Att jag mår dåligt över något så naturligt som mat?!  Det är förbannat irriterande att må så sämst av något så simpelt som godis, för jag vill inte att mitt mående och mina tankar ska baseras på vad jag stoppar i munnen. Det har jag gjort i sju år, nu är jag mer än tillräckligt less på denna skit.

Just därför stoppar jag i mig godis på en söndagkväll (efter kvällsfikat.) För att jag inte ska behöva må dåligt av mat. För att jag en dag ska slippa dessa förbannat irriterande tankar. Jag åt godis en söndagkväll -so what?! 

God söndagsmorgon på er. Förlåt att bloggningen blivit knaper i helgen, har helt enkelt inte hunnit med. På fredageftermiddagen fick jag ett sms som föreslog förfest i en studentlägenhet följt av utgång, vilket jag blev stört pepp på. Kändes fantastiskt att vara taggad igen -att verkligen vilja gå ut och ha kul, att det inte kändes som ett tvång. Så efter lite piff hamnade jag i en etta där det dracks fulfdrinkar, bussade till stan för att skratta mellan olika krogar innan klockan slog halv två då min bästa mötte upp mig i stan. Sen promenderade vi hem tillsammans i en ovanligt varm septembernatt.

Lördagen innebar att vakna o-bakis (drick ungefär 1½liter vatten innan du somnar -så effektivt) baka en marsipantårta fylld med chokladmousse och jorgubbsvaniljkräm. Åka en tur till mormor&morfar där det köptes massa billigt lördagsgodis, följt av besök på en litet café. Förresten, hur SJUKT att en kan sitta barbent den 7e september kl 18?

Ja. Lite lagom stora utmaningar jag tagit mig an i helgen. Lösgodis (utan att veta antal/mängd) en glasflaska röd cola på café (kan inte minnas jag drack det senast?!), marsipantårta, tacomiddag x2 och spontan utgång. Känner mig så stolt! Nu lyssnar jag på disneymusik och dagens planer innebär att städa, promenera i höstsolen och umgås med bästa. Brabrabra.

 

Believe it can be done. When you believe something can be done, really believe, your mind will find the ways to do it. Believing a solution paves the way to solution.

Dr. David Schwartz

 

       

 

För nån timma sen satt middag finfint i magen. Timjanmarinerad, helstekt kycklingfilé med potatis, grönsallad och cremefraichsås (som tyvärr ej fick vara med på bilden..) Gott. Nu knaprar jag på lite choklad och dricker kaffe tillsammans med morföräldrarna. Fint att kunna vara en del av sånt igen. Blir inte riktigt samma sak (tycker jag) om en sitter med ett glas vatten och endast kan fokusera på hur innerligt kroppen vill ha en chokladbit men man lyder istället hjärnan som bestämt sagt NEJ! Yolo, det ska va gott att leva etc.

 

Godmorgon på er fina. (Hehe börjar känna ett mönster i när jag bloggar (morgon/kväll..)) Idag vaknade jag dödshungrig klockan halv 7, men orkade inte gå upp och äta. På tok för trött. Somnade om på magiskt vis, vaknade 8 och då tog jag mig upp. Denna frukost satt rätt superfint ↓ i lilla magen. Har börjat vara så enormt hungrig, hela tiden. Helt sjukt vilka mängder jag kan äta, och speciellt om man jämför med vad jag levde på i våras/somras? Stört. Försöker iallafall att lyssna på kroppen men i ärlighetens namn känns det rätt så läskigt. Men liksom, enda sättet att ta reda på om jag verkligen kan lita på min kropp är genom att äta som den behagar. Så jag testar. 

 

Och så var det kväll, igen. Vände denna från snudd på sämst till bra. Kvällen började med gråt, bråk, ångest. Mums, härliga grejer minsann. Men så fick jag krafter från ovan (lol nej, innifrån!) till att ta jag mig i kragen och intala mig att jag visst ville hitta på något (trots att det kändes som den sämsta idéen nånsin.) Efter några rutor marabou, en kopp kaffe och lite concealer under ögonen träffade jag en fin prick för promenad till affären, införskaffande av godis och sedan GoT-tittande i sängen med pussar och karameller. Bra grejer.

 

Tankarna om hur onyttig det är med något så sockrigt och kaloririkt som godis (och marabouchoklad?!) på en måndag. Men HEY. Jag ska inte bry mig för jag vill inte bry mig. Så istället biter jag ihop och vägrar lyssna. Vägrar träna på rummet när jag kommer hem, vägrar spegla mig för att se hur låren/armarna/magen ser ut. Istället tänker jag på att: Det är inte viktigt i mitt liv, det är inte så jag vill spendera min framtid. Och intalar mig att: Jag är så mycket mer än en sjukdom. Mitt värde är så mycket mer än en siffra.

 

Hursom, slutsats av kvällen → Ibland är det värt att tvinga sig till att göra något som i stunden känns nejnejnej, för då får jag i efterhand en så mycket roligare och bättre kväll än om jag sitter på rummet och självömkar. 

Gårdagen sov jag större delen av dagen, och inatt sov jag nio timmar. HaHaHa. Stort sömnbehov någon? Har precis ätit frukost, snart ska jag ut och köpa en färgbomb till håret. En sån där inpackning med färgpigment i, toppen om man som jag (tillsammans med tusentals andra som ätit dåligt) har sopig kvalité på håret. Har tappar ungefär hälften av mitt hår (tur som tusan att jag hade tjockt hår) efter denna svältperiod. Tidigare gånger har håret klarat sig rätt ok, men nu sa det verkligen ifrån. Som resten av min kropp. Ännu en anledning att ta hand om sig och äta tillräckligt. Håret förstörs. Jag hade precis blivit blond när håravfallet började, och kunde inte fortsätta med blonderingar då det gjorde för stor skada på mitt känsliga hår. Så under ett par månader levde jag på sparad tid och hade en mörk utväxt, men nu i helgen tonade jag det brunt. Fanns inte mycket alternativ. Så, ni som ännu har ett hår i bra kondition, vårda det! Håret är inget kroppen prioriterar, därför måste den först ha tillräckligt med energi til alla viktiga organ och processer i kroppen, därefter extra energi som kan gå till hår och naglar. Så ät tillräckligt och näringsrikt (nog med fett, vitaminer, kolhydrater och protein. Uteslut inget!) Ni som svälter och redan har ett skadat hår, det växter ju faktiskt ut igen! Men det tar sin tid, så ju snabbare en börjar äta bra, kommer det friskt hår tillbaka. 

 

Godkväll på er fina! Hur står det till? Här har det varit bakissängläge hela dagen. Hehe. Tål nog inte alkohol riktigt lika bra som majoriteten, kroppen mår rätt sopigt dagen efter. Hjärtklappning, illamående, ont i magen, huvudvärk, svettningar. (Och nej, dricker inte enorma mängder, utan ungefär som vännerna.) Detta innebär att jag intar fosterställning i sängen och ber till högre makter att det onda ska försvinna. Kring 16 blev jag människa idag. Fantastiskt bra kändes det. Då kunde jag äntligen äta! Åt mat i verkligen rejäla mängder. Gick ändå rätt okej. Ja, det känns jobbigt pga 1. att jag får för mig att jag hetsäter, vilket är helt idiotiskt då jag behöver maten. Jag hade inte ätit tidigare så dubbla mängder är inte fel. Inte hetsätning. 2. Ordningen/mängderna/tiderna blir omkastade och jag förlorar kontrollen (då jag vägrar räkna kalorier) men hallå?! Det är precis vad jag behöver öva på. Att våga lita på kroppen och på att den vet vad den behöver. Sen tog jag mig ut på en pyttepromenad i spöregnet och försökte återställa vätskebalansen i kroppen genom att dricka många glas Loka mango. 

 

Lite om gårkvällen då. Jag hade kul. Åt hamburgermiddag med två av mina bästa vänner som är så bra. Sen cyklade vi till förfest (superkul) följt av krogen (heltokkul). Krogen är ju oftast lite dreggig och seg i förhållande till förfesterna (som alltid är jätteskoj!), så där vid kvart i två blev jag less och fick sällskap halvvägs hem. Slutsats: En bra kväll. Men alkohol och fest är inte samma grej längre. Kanske är jag less? Utgång ca var tredje vecka känns väldigt lagom, förut var 1-3 gånger/vecka standard. Som man ändrar sig!