Godkväll. Såg precis klart en av favoritfilmerna, Sweet home Alabama. Åh. Den är så himla mysig och fin. Annars händer det inte mycket i livet. Det rullar på, jag tror det går framåt. Även om det är svårt att märka framstegen är jag säker på att de finns. Jag låter bli att stenhårt kontrollera mängden smör på mackorna, eller mjölken i kaffet. Eller tjockleken på ostskivorna. Ja. Släpper kontrollen, sakta men säkert.

Men ett problem jag har är det här med mättnad. Eller ja, både hunger och mättnadskäslor, dessa kommer som lite hipp som happ. Efter en minimiddag blir jag proppmätt. Magen är full, inte bara något i huvudet. Men en halvtimme senare är jag vrålhungrig igen. Inte konstigt egentlige med en magsäck som krympt ihop samtidigt som kroppen behöver mycket energi hela hela tiden. För att reparera allt den gått miste om under så lång tid. Men det är tungt. Att äta så mycket, så ofta. Jag tror att det är rätt det jag gör, för äter jag inte så är det enda jag vill ha/tänker på matmatmat tills nästa gång jag äter. Och så ska man ju icket ha det som frisk. Men ändå, det slår runt i huvudet av att behöva gå emot. Hela tiden. Aldrig vila. Ständigt tänka, argumentera, förklara. I huvudet. Åh. Jag vill bara bli fri. Nu (eller ja, helst igår.)