som jag borde vara hos

Godkväll på er fina ni. Har påbörjat två inlägg tidigare idag, men orden har inte riktigt velat fastna på skärmen. Nu får det bli lite hipp som happ. Har idag träffat två fina (som jag druckit kaffe, promenerat eller sett serier med) bakat en kladdkaka, fått höra att jag är den vackraste som finns, låtit fem cm slitna hårtoppar falla, ätit svenska äpplen och två portioner middag. Hej konstant hunger! Ja. Livet rullar på, trots att det känns motigt att inte ha börjat universitetet denna termin. För som en klok person sa "det är ett halvår, knappt det. Vad är det motför ett helt liv? Universitet och all världens utbildning kommer finnas kvar, precis där det är just nu, men om du inte tar hand om dig själv, låter dig bli fullt frisk i kropp likväl som tankar , kommer du kanske inte finnas kvar." Kloka ord. Världen ligger vid mina fötter i januari, för då börjar jag skolan 100% frisk och fri. Åtta år som sjuk kräver kanske mer än en månads *recovery*, även om det inte känns så för stunden. Hur som, det jag vill komma till är att → Sätt alltid dig och ditt välmående i första rummet! ← Oki?

 

Godnatt nu!

Lisa

Vilken klok person! Det är nog smart att vänta med universitetet tills måendet är bättre. Jag kom också in på universitet nu till höstterminen men jag kände att det är ingen idé att jag börjar förän jag mår helt bra. Visst känns det tråkigt nu när alla lägger upp bilder från diverse nollningar och man vet att man skulle varit en av dom. Men samtidigt så vad tusan - universitet finns ju kvar heeeela livet :)