Hej. Dagen har bestått av en lång cykeltur och inget mer. Utom tacomiddag och lite tårtbakning då. Bra dag bortsett från en stress över att få ihop livet med vänner och sånt. Inte det enklaste ibland? Men, nu är det så bra att det bara är det jag väljer ska vara ett problem/stressmoment/whatevah som är det. Simple as that, jag kan alltså välja bort stress/oro/ångest. Det behöver inte finnas, då det bara finns i våra huvuden. 

 

Har ätit lite tokigt idag, vilket stressar mig. Kanske har jag ätit "normalt", ändå ger det ångest. Ni vet, efter lunch tog jag en liten bit sockerkaka och nån minibit kladdkakeruta, vilket upplevdes som en hetsätning i mitt huvud :-):-) Det faktum att jag inte åt något mellanmål spelade som ingen roll. (OBS pga att jag inte var hemma + mätt, inte pga kompensation.) Efter middag drack jag en kopp kaffe och åt några godisbitar. Jag vet att mina "huvudmål" är för små, jag äter ungefär halva portioner till lunch och middag. Det har jag väl alltid gjort, bortsett från tiden jag gått i behandlingar/varit inlagd. Jag tänker att det beror på att jag är mer för sötsaker än mat. Men, det känns ju inte bra. Jag vill nog äta rejält, men vågar inte. Det känns enklare att "spara" in på maten och njuta av sött. Dumma ätstörning. Tro nu inte att det är så att jag äter för lite för vad jag behöver, nejdå. Men jag vet inte om det är ätstörningen som väljer att äta på detta viset, eller jag själv? Hur vet man vad som är rätt och fel i en värld där allt är upp och ned?