Lite iphonebilder från sommaren, som nu börjar nå sitt slut. Lite sorligt kanske, men faktiskt så känns det jävulskt skönt att lämna denna skitsommar bakom sig. Har varit en sån där sommar (lol låter som jag gjort detta 10000 gånger, det har jag inte. Bara två) då jag lurat mig själv att jag hållit på att bli "frisk". Fast jag ätit för lite och promenerat för mycket. Vilket har inneburit att jag varit livlös, trött, svag, ångestfull, depp, opepp exakt hela sommaren. Inget jag vill/kommer göra om igen. För ungefär två veckor sedan satte mina föräldrar ned foten (tack) och nu äter jag faktiskt jävligt bra. På riktigt. Har insett att jag bara är jag som skadas av att inte äta. Det löser inga problem och gör mig inte stark -utan svag. Stark är inte den som håller svar vid en sjukdom, nej. Den vägen är enkel. Den som är stark är den som kan lämna sin ätstörning och vågar bli fri(sk). 

Så.Höst. Nystart. Må bra. Ta hand om mig själv. Orka leva. Ge fan i allt vad ätstörningar heter.

Ja, ungefär så ser planen ut. Låter rätt strålande, inte sant? Kram på er!