Jag har gått från att vara en försiktig och tyst 13åring till en så kallad estet på 20 år som skrattar för högt och dricker för mycket rödvin. Under de sju år som gått, från vinter till vår till sommar till höst för att åter bli vinter, har jag förblivit ätstörd. Ångest rädsla panik. Mat vikt kalorier. Min vardag. Antingen har jag ätit för mycket eller för lite. De gånger jag haft mens i mitt liv kan jag räkna på mina fingrar, och jag är ständigt trött. Orkar inte vakna orkar inte andas. Fy fan för ätstörningar.