Gråter, för att han alltid är bättre än mig. Snällare. Duktigare. Klokare. Gladare. Bättre. Jag är blott en skugga av hans avbild, mer blir jag aldrig. Varför kan jag aldrig vara bra nog? Tillräcklig? Jag äcklas av mitt självaste väsen, av min kropp, av mina tankar. Allt som jag består av är äckligt.