En mörk lördagsnatt ramlar jag med cykeln och knäet åker rakt in i en vass glasbit. Blod rinner och gör de vita strumbyxor rödrandiga. Ringer mamma, vi åker till aktuten. Sju timmar, åtta stygn och några dl blod fattigare är jag på väg hem igen. 

 

Det är läskigt när en i efterhand tänker på att om jag inte fått hjälp av sjukvården hade det nog inte gått lika bra. Att skära upp en artär innebär att kroppen tappar en stor mängd blod, jag som aldrig nånsin svimmat svimmade flertal gånger efter olyckan. Jag är så otroligt tacksam över att bo i Sverige, och ha tillgång till gratis samt väldigt kompetent vård. (I sånna stunder påminns jag om varför jag en gång ville arbeta inom vården. För att dessa människor gör skillnad. På riktigt.)

 

Veckan har alltså enbart inneburit vila. Himla trist men vad gör en inte. Jag ser istället fram emot en utlandsresa i sommar, följt av flytt till storstan. Hoppas ni har det fint, puss! ♥