Söndag. Himlen har varit grå hela dagen. Rummet är i kaos, precis som inombords. Jag har känt mig bakis (trots att jag ej förtärde alkohol igår) hela dagen. Hm. En sisidär sinnesstämning idag alltså. Har gjort det jag tycket bäst om ikväll. Som att skriva, lyssna på Maggios nya skiva, spela kortspel med mina bröder, se disneyfilmer och dricka cola. Och det funkade rätt bra. Ångesten mildrades och jag skrattade flera gånger när lillebror visade mig youtubevideos. 

 

Gårkvällen blev sådär. I korta drag såg den ut så här: Klockan närmar sig 18 och jag är megapeppad på utgång, dans och gott vin. Men samtidigt panikar jag över att kläderna och jag ser fel ut. Klumpig och stor. Tar på bussen till stan, där jag bryter ihop och får en ångestattack av högsta graden. Springer gråtande bort från folkmassorna. Regnet döljer tårarna och jag vill mest bli ett med leran under fötterna. Ringer pappa som hämtar hem mig. Duschar varmt, tar medicin och lugnar ner mig framför favoritfilmen. Äter kvällsfika (trots att det eldade på ångesten, för samtidigt var jag så arg på ätstörningen) och drack vaniljte. Ja, så blev min lördagskväll. Gärna fler av den varan tack! Nej, skämt åsido. Det är just av den här anledningen jag ska bli frisk. Ätstörningen ska inte få förstöra mitt liv längre. Jag vill ju så mycket mer, och därför kan jag bli frisk. 

 

Idag har jag tagit sovmorgon till 11, promenerat bland höstlöven och gjort ingenting. Peppar nästa vecka, den ska jag göra bra. Jag ger inte upp, för det kommer bli bättre (så länge en inte släpper taget.) Nu tänker jag se film [här] innan jag somnar. Godnatt på er fina!