Jag har nästan alla gånger jag fallit ner i ätstörningsskiten varit medveten om att jag varit sjuk. Att jag måste försöka bli frisk. Idag kan jag inte se att jag behöver bli "frisk". Att jag behöver ändra på något. Jag skäms över att jag är hemma och vilar (sjukskriven), att jag äter så mycket mat och inte motionerar. Jag skäms över att jag inte orkar träffa någon vän. Jag är inte sjuk, jag borde orka, skriker huvudet dag ut och dag in. 

 

Jag måste jobba på att ta hand om mig själv. Acceptera att jag behöver vila och mat jst nu. Jag vill bli min egen bästis som accepterar mig, precis som jag är. Jag vill vara trygg i mig själv, våga tro på mig själv och lyssna på mig själv. Kroppen vet bäst. Är den trött behöver den vila. Punkt. Äventyr, jobb och upplevelser får komma när den återhämtat sig. Så är det, bara att acceptera.