God eftermiddag. Sitter med blött hår efter en ordentlig inpackning (stackars hår som fått lida av så lång tid av svält...) och kämpar med att tänka positiva tankar. Hela tiden velar jag fram och tillbaka hurvida jag ska äta eller inte. Svälta eller leva liksom (fan vad enkelt egentligen) Det är det jobbigaste med att jobba själv. Det och att jag inte behöver väga mig. Liksom jag vet inte vad jag väger (hur mycket jag går upp) vilket är både enormt frusterande och avslappnande. Jag vet när jag nått mitt mål, när jag återfår min mens och passar bra i förra sommarens kläder. Men är så JÄVLA rädd att bli större än så, och bli en liten tjock säl. Rädslan för att vikten ska skena och göra mig ful är det som håller mig tillbaka. (Jävla utseendefixerade värld vi lever i.) Måste öva på självkänslan.