Under kvällen har jag peppat med positiva tankar (och ätit nektarinpaj med vaniljsås.) Orkar inte med denna stress jag skapar i mitt eget huvud (det är ju bara där den finns liksom.) Orken återvänder bara jag ger min kropp tid att läka. Jag måste acceptera att det inte går att bli frisk/pigg/lycklig av en dag med bra matintag och vila efter hela 7½ år med knäppa/dåliga matvanor, för lite vila och för mycket rörelse. Det tar tid. Men det går framåt. Sakta men säkert ska jag klara detta. Det lovar jag mig själv. För lovet kommer bli så jävla fint. Det har det varit, och ska bli igen. Tänk positiva tankar med mig, okej? För vi är så bra. Precis just nu är vi bra nog. Låt ingen få er att tro något annat.