Jobbiga dagar har det blivit här på slutet. Men har inte låtit det gå ut över maten, nej. Den måste fungera bra ändå. Fast huvudet är depp behöver inte kroppen tömmas på energi. Jag ska inte straffa kroppen ännu mer då knoppen redan är nere. Bara urkorkat. För vems skull gör jag så? Ätstörningens. Inte mitt eget val/önskan/whatevah. Är väl aldrig jättepepp på att slå mig själv när jag redan har ont, vilket är ungefär samma sak. (Är dock aldrig peppad på att slå mig själv vilket talar emot det jag gjort mot min kropp i ca 8års tid...) Jaja. Tar hand om den nu. Med mat i bra mängder och på regelbundna tider. Lagom med rörelse (promenader) och tillräckligt med sömn. Kanske kommer jag i form igen. Det hoppas jag iallafall. Kram ♥