Idag gjorde jag slut, och jag har inte varit så lycklig som nu på en lång, lång tid. Fy fan vad bra livet är. Fy fan vad bra allt känns.  

Det är läskigt hur blind man kan bli, att det ibland blir omöjligt att se vad som är bäst för en. Men till sist blir det kristallklart. Hjärtat, hela ens väsen, skriker ut det som hjärnan inte kunnat se, som den vägrat inse av korkade anledningar. Jag är värd det bästa, det är vi alla, mindre än så ska man aldrig nöja sig med. Livet ska kännas bra, inte som en börda. Puss på er alla fina läsare, ta hand om er och minns att varenda en av er är så värdefull!