Hej fina ni. Från och med nu gör jag den här dagen gör jag till en bättre än den igår. För jag vill ju inte vara sjuk längre. Jag vill inte vara trött, grinig, gnällig, utmattad, sur, lättstött och allt möjligt tråkigt. För jag är faktiskt sjuk fast jag har svårt att acceptera det. Jag behöver mat. Mat är medicinen. (Tillsammans med annat, som acceptans och tålamod.) Äter i skrivande stund på en sesamkaka mellan mellanmål (yoghurt med müsli och banan) och middag. Läskigt? Ja lite. Gott? Som attan! Så ångesten bryr jag mig inte om. Den får väl göra sitt bästa för att riva sönder mig, för jag är starkare än ätstörningen. Tusen gånger starkare. Och så jävla less på skiten. Jag har bara ett liv och det ska jag inte slösa på att slava under ett sjukt samhälles ideal. Gah. Nu är jag pepp igen. Kram ♥